Återträffen...

Jag tror att jag är runt 7-8 år gammal när jag igen får kontakt med mamma. Pappa hade haft kontakt med nån på socialkontoret i Tranemo och på så sätt fått hjälp av henne att hitta mamma. Jag vet igentligen inte riktigt varför pappa ville att jag skulle  kontakt med henne igen och jag har aldrig riktigt tänkt på att fråga heller. I alla fall, första träffen med mamma skedde tillsammans med socialkvinnan, vars namn jag inte minns, hemma hos mamma i Kosta (ligger i Småland). Hon är då gift med sin man N-E. Jag minns inte heller så jättemycket av den här första återträffen i sig, det jag minns är mest det dockhus som hon hade gjort till mig med de mest fantastiska detaljerna på huset. Allt ifrån knopparna på köksskåpen, som var gjorda av knappnålshuvuden, till sängarna med små täcken och kuddar. Balkonger och pool på utsidan. Sen har jag minnet av hur det såg ut i huset när vi kom dit. Hon hade t.ex målat en hel by på en vägg i TV rummet och blomgirlanger på köksskåpen. Hon var ju duktig på att måla, inget snack om saken. Men det såg gräsligt ut!
Själva känslan då, va ju att visst va det väl kul att se mamma igen men idag är det mer "-Varför?". Jo, att få nästla sig in igen och kanske få en chans att vinna över pappa! Efter detta möte väntades det en massa träffar på sommarlov och andra lov. En del bra och en del mindre bra.
Huset i Kosta. Grått, trist, livlöst och själlöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0