Mental Strid

Hon kunde låsa in mig på rummet när hon skulle till affären. Jag var ju så ful och äcklig att hon ville inte sig ute med mig. Det kunde dröja timmar innan hon kom tillbaka. Jag är då bara 8-9 år. Hon tillät mig aldrig att stänga dörren till toaletten när jag behövde gå dit. Hon måste "hålla koll" som hon uttryckte det. Jag kommer ihåg att jag nästan slutade gå på toaletten för att det kändes jobbigt. Jag hade ständigt ont i magen och försökte i det längsta att inte duscha heller. För det var ju inte bara hon som tittade, mina systrar var ju hemma också. Hon hade fört över allt till dom så att dom tyckte likadant som henne. Jag var det där barnet som ingen ville ha, ingen älskade. Jag var ful, äcklig, dum och helt värdelös. När vi barn blev större och mina systrar ville ha eget rum, då var det min säng som ställdes ut i hallen eller under trappan. Där fick jag ligga till allmän beskådning! Jag kan inte idag förstå hur man kan behandla barn på det viset! Mina systrar och jag har idag själva barn, vi har mycket fin kontakt, så jag måste få lov att säga att hon hade väl ändå fel....eller hur!