Mörkrädd.
I mörkret under täcket, jag aldrig kände mig trygg.
"Djävlarna kommer och tar dig, du är så stygg".
Inte en lampa, inte ett enda ljus.
Endast det svarta mörkret, i detta ondskans hus.
Jag kände mig alltid så ensam, liten och rädd.
Där jag låg alldeles stel, i min kalla bädd.
Vad hade jag gjort som fått henne att hata mig så?
Jag var ju bara ett barn, kunde ej detta förstå.
Jag fick aldrig lära mig vad kärlek var.
Hon hade ju aldrig till mig någon kvar.
Min högsta önskan var att få vara i hennes famn.
Men hela tiden hon stötte mig bort, långt ifrån hamn.
Kommentarer
Trackback
